Berta heter egentligen Blue Aylas Kalmia i stamtavlan och är född 23/6 2006 på kenneln Blue Aylas. Bertas hemsida hittar du på följande adress: http://cohors.se
HURRA för världens bästa, snällaste, goaste, drivigaste underbara grå koloss som fyllde 4 år den 23/6. Vilken fantastisk hund vår Berta är och vi älskar henne så mycket!
Berta född 2006-06-23, Blue Aylas Kalmia, 4 år 23/6 2010.
/Husse & Matte
Ja, nu var det längesedan jag visade mig men jag får skylla på husse och matte som har så mycket annat för sig hela tiden, än att fota lilla mig....
...mycket ankliv är det härhemma nuförtiden. De lägger ägg och sprätter omkring mest överallt. De får komma in på mitt revir ibland men jag får inte vara där då, och inte får jag gå in till dom heller som jag vill. ORÄTTVIST! tycker jag
Annars har jag det rätt gött, leker och busar med lillhussarna varje dag.
Eller så ligger jag bara och njuter i solgasset. PUH!
Men något av det allra roligaste jag vet är när husse tar ut mig i skogen för att spåra. Jag har blivit värsta blodhunden säger husse. Å snabb är jag också så han knappt hinner med mig....
...men VA? Där sitter ju matte vid målet! Hur kom hon hit? Det var ju husse i spåret?? Jag fattar ingenting! Kul ändå , tjoho, här kommer jag.
Favoritbollen i belöning.
Jäklars, favvobollen har hamnat i sjön. Här är ju djupt ju, och jag som inte vill simma.
Snälla, hjälp mig upp. NÅGON!
Nåja, slutet gott allting gott. Och jag har fått en ny favvoboll. He he
Livet går vidare på Bertas Place
En rusch i vårstormen (!) mitt i vintern är kul. (notera skärpan på bilderna)
Grönt vassgräs är en delikatess under januari månad. Berta betar på bilden
Mysan (myskanka) tycker det är kul att vara med på bild och resten av gänget härjar i bakgrunden. (notera skärpan!!)
Sen finns det bilder som bara är så fina att man dör. (Notera skärpan på bilden utöver det vackra motivet) Bild tagen med systemkamera av Sanna från kennel Action Pack.
Ännu en fin bild från den senaste rasträffen i Slottskogen. Bild tagen med systemkamera av Sanna från kennel Action Pack.
Det är så kul med lite fina bilder och ännu roligare är det om resultatet blir sådär bra som man alltid önskade att de kunde bli. Ser i ögonvrån hur husse flirtar med Matte samtidigt som han pratar oavbrutet om fördelen att investera i en svindyr systemkamera.
Vem bryr sig, bah. Jag är ju bara hund och vet att ett grisöra är viktigare än sådant trams
Hälsningar från Berta, den fantastiska grå kolossen från Lindome.
Efter en blixtsnabb höst med mycket aktiviteter så är det plötsligt jul igen. Svisch, vart tog mitt liv vägen egentligen?
Minns förra julen då jag var en lite valpis och tindrade med ögonen när husse och jag fixade med granen. Hmm, nu är jag lite äldre och tar detta med granen och allt annat med lite ro fast det var kul att jaga husse med yxan och kolla när han grävde jord till julgranskrukan.
Sen har det varit himla hektiskt stämning här idag. Det har prasslats och luktat en massa saker från köket. Fast nu ikväll så verkar läget trots allt ha stabiliserat sig något å husse och matte ser sååå lyckliga och fridfulla ut och lyssnat på smäktande musik med någon grym kille som heter polpott. Hmm, rätt rogivande med musik även för min stressade själ..
För min del har det också varit hektiskt värre då de kom med den häringa otäcka klotången nu idag fast beslutna att klippa mina vackra klapprande klor och ingen pardon visades så nu är jag tyst när jag rör mig igen. (husse gör "vågen" i bakgrunden då han tröttnat på mitt tassande och klapprande på hårda golv efter hans mycket stressade hälsenor och nerver) Fick förvisso ett stort suggöra som belöning så jag känner mig nöjd värre och har gömt nämnda öra under filtar och kuddar med stor omsorg flera gånger under eftermiddagen. Sen fick husse ytterligare ett ryck och skulle "julbada" mig precis när jag hämtat mig från klosessionen. Fast jag tycker det e gott att bada och blir ren och vacker så det var inga problem. Fick ett märgben på köpet och nu börjar väl alla fatta varför jag väger hela 46.5 kilo, hehe
Sen att de luktar på mig hela tiden och ständigt vill kramas och så bjuder jag på för jag är faktiskt en hund härhemma, bara så att ni vet. Det är inte alltid lätt att vara hund..
Fast nu mår jag sådär äckligt bra igen..
Många julkramar till er alla därute, och jäkligt gott nytt år!
/Berta/
Det har flyttat in nya vänner till Bertas Place 
För min del innebär det anpassning och inlärning enligt en trestegsmodell där absolut ödmjukhet mot de små varelserna är steg 1. Vi jobbar fortfarande på steg ett...
Vill ju så gärna lattja lite med ankorna men de verkar inte riktigt lika förtjusta som jag i att kramas och boxas så vi får kolla in varandra på respektfullt avstånd.
Myskankorna är faktiskt riktigt charmiga, precis som mig 
Sen är en av ankorna extremt rymningsbenägen och flyger minst lika bra som en havsstrut så det blir lite uppsökande emellanåt. Här ser ju fint ut så den kanske är här?
Minsann, där är den(vit prick på bilden)! Vår lilla damm därhemma är ju inget mot det paradis den vita myskankan hittad vid vår närmaste sjö..
Fast nu har vi rymmaren på kornet, hehe
Måste ändå säga att ankan verkligen har valt en vacker plats att ta semester på!
Ser riktigt lycklig ut när den simmar runt i sjön på otagbart avstånd.
Man kanske skulle testa att glida runt på en luftmadrass eller så...
Lite besviken över uteblivet race för ett aktivt infångande av vit anka på drift..
Fast den har det nog lika gott som mig i höstsolen.
/Berta/
Så har jag varit på det sensommarvackra och karga Öland. Riktigt på "allvar" det här..
Givetvis hade husse och matte planerat annat än vila. Typiskt dem faktiskt..hmpff.
Vi drog på en liten utställning i Böda och minsann var den yngre kennelvännen "Milo" där för att kolla in läget och han var väldigt cool, busig och glad. Klart man måste hälsa på den goa lillgrabben 
(Brås nog på sin far mycket, jättefin var han!)
En bild säger mer än 1000 ord säger man ju..
Sen måste jag faktiskt skryta lite. Har ni sett vad jag travar snyggt!
Å publiken följde spänt vad som skedde i utställningsringen. Visst ser det proffsigt ut ;-)
Fast, det började bra och sen gick det mindre bra. Ja menar....Matte är ju faktiskt riktigt viktig att hålla koll på även om hon varit borta minst en halvtimma och jag hade en stark känsla av att hon var där (vilket hon var, gömd bakom ett tält) så att stå still och se stilig ut var inte lätt denna dag.
Domaren som efter ca 4 timmars väntan lagt ner hela sin israeliska själ i mindre knähundar verkade dessutom inte riktigt gilla min ras. Jag skulle visa tänderna själv(!) och så fick husse hålla om min hals när hon klämde och kände på mig (!!). Men herregud, trodde hon att jag var ett monster eller så? Nåväl bedömningen var väl korrekt (KV2) men hon kunde faktiskt kosta på sig att säga några vänliga ord istället för att vifta mig ur ringen som "otränad showhund". Förmodligen var tanten trött efter att ha stirrat länge och väl på alla dessa häringa gräshopporna till småhundar (som faktiskt var ganska söta och också kunde trava stilfullt).
Dagens kritik summeras bäst så här:
"A rather big bitch..." bla bla bla och så lite rättvist om min nos å så.
Hmm, husse muttrade också något om bi**h efter prövningen men verkar lycklig att vi inte blev diskade den här gången heller... Det är av prövningarna man blir vis heter det ju och så träffar vi många snygga hundar och trevliga hundägare vilket trots allt är den största behållningen.
Nåväl, efter prövningarna fick jag tillbaka min välförtjänta frihet som Corso, en gårdshund med ett jäkla klös, på det vackra och för eftermiddagen mycket soliga allvaret.
En promenad på kalkstensklipporna gör gott för både 2 och 4 fotingar 
Svalka tassarna efter dagens låååånga stående( läs väntande) är också skönt.
Yiiihaaa, Corso tokrace på klippstranden. Yippie, ja e fri 
(inga får eller kossor i närheten)
Å ganska vacker..
Å nöjd när jag gnager på ett fossil i sten tillsammans med min harmoniska flock lyckligt leende i den ljuva sensommarvinden vid en karg kalkstensstrand långt långt bort i Sverige.
Jag finns, jag kan, jag törs och jag kommer alltid tillbaka
/Berta med flock
Den ståtliga fabror Bosse (numera svensk Champion) var på nytt och hälsade på och den här gången kändes det lite tryggare och vi hann busa en hel del. Fast visst har jag har kvar viss respekt för farbrorn för han är faktiskt äldre än mig, fortfarande...
Sen har till husses skräckblandande förtjusning orm nr 3 för säsongen dykt upp hemma på mitt place. Husse höll nästan på att trampa på den slingrande varelsen när den låg och solade sig nu idag och sen körde husse panikinkallning med mig och jag kom lydigt utan att fatta att jag också höll på att trampa på densamma. Fast det är ju en bara en 1 meters snok så jag förstår inte varför han yvas så över detta. Hmpf..husse e bra knäpp ibland.
Har vuxit lite till. Kanske på grund av min ökade aptit i samband med löp eller bara för att det är meningen att jag skall bli vuxen med tiden.
Änna gott att pusta ut lite i solen.
Jäkligt gott faktiskt.. (Notera att jag sitter försiktigt på grund av stor löpbak)
Änder på sjön...märkliga djur det där.
Åhhh, jag mår *så* bra!
Det är så jag skulle kunna ta hela sjön (inklusive änderna) i min famn.
Va??? Redan dags att gå hem...E du go eller!
Nåväl, hemma på nya favvoplatsen med en stulen svart akvariesten får jag i vart fall koppla av lite. Ni förstår...här känner jag mig säker för här är det jag som har koll på allt som händer och sker. (tror Berta i vart fall... husse/matte anmärkning)
/Berta Bus
